Hej! Tack för alla fina kommentarer och meddelanden i samband med mitt förra inlägg! Tänk att ni är så många som kan relatera till min historia. Alldeles för många. Jag beklagar er förlust och er sorg. Det visar att självmord inte ska tigas ihjäl utan vi måste våga prata om det. Vi måste våga prata med dem som mår psykiskt dåligt och nämna dem som inte längre finns kvar hos oss. Många av er skrev just det att ingen vågar nämna personens namn som avslutat sitt liv. Det blir liksom helt tyst. Precis så upplevde jag att det blev med min mamma. Många slutade prata om henne, även den närmaste släkten. Många förutom min pappa. Pappa lät hennes tavlor och fotografier hänga kvar och han pratade ofta om henne. Idag gör det inget att han pratade mycket om hennes död. Han pratade åtminstone om henne med oss barnen, det gjorde nämligen ingen annan. Min pappa gav oss otroligt mycket kärlek och stöd i livet. Han var vårt allt! Vi måste våga prata om självmord för att rädda liv. Det är inte farligt att ställa frågan utan tvärtom! Det finns hjälp att få och därför väljer jag att dela samma kontaktuppgifter igen, se nedan. Stor kram från mig! Diana ❤️ Har du självmordstankar? Ring 112 Ring 90101, Självmordslinjen Få samtalsstöd via BlueCall (endast för Iphone just nu) (Information Suicide Zero, en ideell förening som arbetar för att radikalt minska självmorden.)
